Sömnbrist och att känna sig ouppskattad

Hej!

Hemsk natt..! Leo har vaknat, skrikit och absolut inte velat sova. Han är sjuk så det är förståeligt, men fattar inte hur han orkar leka..? Barn är barn, så är det ju. Jag skojar nog inte om jag säger att jag totalt kanske lyckades sova 4h. Inte i streck utan hattigt. Mot morgonsidan blev det kanske 2h i streck, men sådär halvdåligt i soffan med Leo på mig. Kl. 04-06.20 tvärvägra han att sova. Han skulle leka och jag nickade till mellan varven och höll nästan på att fälla en tår på slutet, så sliten var jag efter dem tidigare nätterna med, men då äntligen gick han med på att somna. ❤

Tröttheten idag har gjort mig ganska känslig. När jag blir känslig tänker jag ofta lite för mycket på småsaker som blir stort i längden och får mig att känna mig ouppskattad. Känns som allt man gör är fel eller inte spelar någon roll. Man saknar den där lilla fina gesten.  En lång härlig kram, en puss eller någon positiv kommentar. (Leo ger mig självklart massa pussar och kramar och det älskar jag. ❤ Men tror ni förstår att jag menar från en vuxens synvinkel.) Det är så viktigt och jag försöker tänka på såndant själv, när jag tar upp om just det.

Nåja sova nu, Leo har redan vaknat och skrikit 2 ggr som Magnus tog. Men blir nog fler så bara att ladda inför det. Natti på er❣