Header Image

Pernilla Eriksson

Hej! Jag heter Pernilla och är 28 år (snart 29). Sambo, förlovad och mamma till världens bästa son vid namn Leo, som kom till världen 20:e december 2017. Går nu i väntandes tider med en lillasyster i magen, som är beräknad att komma på min 29 årsdag nu i juni 2020. Hur sjukt?! Längtar så! Denna blogg kommer handla om mig och min familj. Upp och nedgångar. Förändringar och det vardagliga livet. En familjeresa som jag längtat något fruktansvärt efter. En resa som jag med största sannolikhet vet, inte alltid kommer vara en dans på rosor, men ändå underbar!

Första gången..

Publicerad,

… utan att Leo bröt ihop och skrek vid lämningen på förskolan. Helt otroligt och så skönt! Idag gick det superbra, efter flera veckors skrik och tårar. Men idag gick det. Första gången som vi kunde gå hand i hand in på förskolan och han var lugn. Han pekade lite och prata. Vi tog det lite lungt och sen fråga jag om en puss och berätta att jag skulle jobba. Det gick bra! Han var så nyfiken på städerskan och hennes grejer, så han och hans fröken kikade och vinkade i hallen när jag gick. Den glädjen och lättnaden man kände när allt gick bra är oslagbar. Slippa ångest och klump i magen. Man vet ju att han har det bra, men känslan att lämna sitt barn jätteledsen är hemskt. Usch! Men men nu hoppas vi det håller i sig och kommer gå bra nästa vecka också ?

Visst börjar han bli stor min lilla bebis? Äter duktigt och dricker mjölk i glas. Han växer så det knakar och blir mer och mer likt ett barn än en bebis. Glädje och ångest på samma gång, man vill ju bromsa tiden lite ?❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *