Hej på er!
Nu är jag tillbaka och nu skriver jag i sängen i vår nya lya – lägenheten. Just nu är jag avslappnad, glad och allt känns bra. Men vilket kaos det varit! Panik verkligen. Rörigt, stökigt och en hysterisk Wilma som skrikit och skrikit. Leo har tjatat om att vi ska leka men tiden har inte funnits förns imorse. Imorse kunde vi leka tillsammans och busa så det kändes bra i hjärtat. Wilma sov och vi fick lite ”egentid” ihop. Wilmisen har varit väldigt krävande ett par dagar – typiskt nu under flytten. Mycket skrik. Verkligen från 0-100 och i princip otröstlig. Är ju mycket intryck och en omställning för både henne och Leo i ett nytt hem och miljö. Men idag har det varit bättre. Alla har varit lugnare och gladare, inget skrik. Kanske för vi börjar komma iordning något sådär och alla börjar slappna av..?
Finns dock en stressfaktor. Huset. Är mycket grejer och skit kvar att tömma och hämta. En del ska med, en del ska kastas. Jag som tror jag har en släng av någon bokstavskombination ibland, vill helst att allt ska vara klart nu. Helst igår, men det är det inte. Glad för all hjälp vi fått och glad för min mamma hjälp så mycket. Hon ska hjälpa mig städa mer sen och även min svärmor. Vet verkligen inte hur jag skulle klara det annars med en trotsig snart 3 åring och en bestämd bebis. Gubben jobbar ju så mycket med! Ujuj, säger jag bara. Tack för ni är så fina och hjälper mig! ❤
Ett stressmoment kvar
Senaste kommentarer