Header Image

Pernilla Eriksson

Hej! Jag heter Pernilla och är 28 år (snart 29). Sambo, förlovad och mamma till världens bästa son vid namn Leo, som kom till världen 20:e december 2017. Går nu i väntandes tider med en lillasyster i magen, som är beräknad att komma på min 29 årsdag nu i juni 2020. Hur sjukt?! Längtar så! Denna blogg kommer handla om mig och min familj. Upp och nedgångar. Förändringar och det vardagliga livet. En familjeresa som jag längtat något fruktansvärt efter. En resa som jag med största sannolikhet vet, inte alltid kommer vara en dans på rosor, men ändå underbar!

EBAB öppnar upp

Publicerad,

Godkväll i stugan!

Klockan har sprungit iväg och jag inser att jag inte skrivit något än. Här kommer ett par rader innan sängen kallar!

Igår hände inget speciellt med huset. Det stog still och var en vanlig dag. Ringde mäklaren och vårt försäkringsbolag för att uppdatera dom om vad som sagts tidigare.. Att IF kanske inte skulle betala ut pengar till oss, för vi inte var deras kund. Utöver det så hände inget speciellt. Idag däremot har vi haft EBAB här. Två stycken män var på besök och har idag öppnat upp golvet underifrån till vardagsrummet från krypgrunden. De har tagit bort det blöta skivorna, isolering och gjort en avsökning efter mer fuktskadat golv. Den bärande bjälken är fortfrande riktigt blöt och har mögelpåväxt, så den måste torkas i 6 veckor, om den inte behöver bytas ut. Uppe i vardagsrummet har man öppnat upp lite mer runt avloppsröret och sedan plastat in det för att skydda barn och djur. Nu får vi vänta tills nästa vecka innan man går vidare med detta. En rörmokare ska komma och laga röret, en fukttekniker ska komma och göra mätningar. Efter det ska en offert lämnas iväg till IF och sedan får vi se hur allt ska lösas. Det känns bra att EBAB är här och att det är på gång, men det är en lång process. En process vi helst varit utan eftersom vi INTE velat köpa ett hus med dessa problem. Håller även på att skriva ett mejl till besiktningsgruppen, med våra tankar och funderingar. Berättar om all stress som råder kring detta och så vidare. Men det går trögt. Man är trött och sliten som man är, utav allt som händer samt ett litet barn som varit sjukt. Kropp och hjärna hänger inte riktigt med känner jag, vilket märktes idag. Man har FÖR mycket i huvudet helt enkelt.

Natti❣

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *