Header Image

Pernilla Eriksson

Hej! Jag heter Pernilla och är 28 år (snart 29). Sambo, förlovad och mamma till världens bästa son vid namn Leo, som kom till världen 20:e december 2017. Går nu i väntandes tider med en lillasyster i magen, som är beräknad att komma på min 29 årsdag nu i juni 2020. Hur sjukt?! Längtar så! Denna blogg kommer handla om mig och min familj. Upp och nedgångar. Förändringar och det vardagliga livet. En familjeresa som jag längtat något fruktansvärt efter. En resa som jag med största sannolikhet vet, inte alltid kommer vara en dans på rosor, men ändå underbar!

Badhuset 2 dagar i rad

Publicerad,

Hej på er!

Jajemän ni läste rätt. Två dagar på badhuset, efter ett längre uppehåll med sjukdom och annat. Igår var jag där med Karolina och hennes son. Det var full fart på barnen och dom verka de uppskatta vattnet, men lekte var och en för sig. Första gången dom träffades så inte så konstigt. Trevligt i alla fall!

Idag följde vi med Jennifer och Lovisen till badhuset. Dom plaskade och stökade. Leo han ville helst få gå själv i plaskpölen utan att hans mamma skulle hålla i, men det ville inte rikigt jag. Haha. En mysig stund med våra barn och ljuvligt att få duscha varmt länge, samt att duschen hade bra tryck! ?

För övrigt idag så har väl Leo varit en liten otursfågel.. Han vill gärna vara högt och lågt nu, springer, klättrar och snubblar. Han har blivit lite väl kaxig i att han kan gå och har därmed blivit ganska klumpig. Allt ska gå så fort! Lilla hjärtat ramlade ner från soffans armstöd idag och slog i huvudet. Såg hur allt hände så snabbt men ändå i typ slowmotion. Jag hann inte fånga honom denna gången så fick så ont i hjärtat. Nu är han röd och blir säkert blå.  Han blev ledsen en stund men sen var det bra och vi åkte och bada. Senare på eftermiddagen när vi kommit hem igen så hände nästa grej..  Leo gick runt och tuttade på sin napp. Gick runt fort igen och snubblar rakt framåt på vardagsrumsgolvet och slår i munnen. Han blev ledsen och jag skynda mig för att ta upp honom. Blir rädd för jag ser att han blöder. Blöder på sig och på mig. Fixar papper och därefter tröstar jag och Magnus honom ihop. Vi lyckades lugna honom snabbt och blödandet avtog så jag kunde kika efter. Hans övre läppband hade får sig ett jack utav nappkanten. Plutten, inte första gången han är med om de. Snacka om otursdag.?❤

Bulan och rodnaden. Stackars liten ❤ (Strax efter han var lugn igen klättrade han upp i soffan igen och var på väg till samma ställe, men då fick han vara på golvet med mamma. ?)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *