En 3-årings reflektion
Hej på er!
Nu ikväll vid toabesöket inför nattning av Leo, blev jag lite tagen.. Jag gick runt i bh och mjukisar, som jag brukar kunna göra här hemma efter amning av Wilma, inget konstigt. Jag hade borstat Leo’s tänder och hjälpt honom upp på toan. Han pussa på mitt ben och sen titta han på mig och sa mamma, vad har hänt? Vad har du gjort mamma? Jag förstod inte riktigt, tittade på mig och sa vad menar du gubben? Har du gjort dig illa sa han då och pekade på min mage. Min mage som nu efter Wilma lämnade kvar en hel del fler bristningar. Jag strök mig på magen och tittade Leo i ögonen och sa, nej jag har inte gjort mig illa. Det här är som små ärr som blev på mammas mage efter att du och Wilma låg där inne som bebisar. Magen var så, så stor! Inget som gör ont eller farligt. Näe så Leo då. Han förstod nog inte riktigt men man såg hur han blev lugn över att det inte va något farligt. När han var nattad, så blev jag lite känslig. Tänkte på hans reaktion och fundering. Tänkte på när jag va liten och reagera på min mors mage. Tänkte på hur rädd jag varit för att få bristningar innan ja var gravid. Nu är jag där. Jag har bristningar, en mjuk och skrynklig mage. Den är inte sig lik, men den är min och den har styrkeränder efter något fint. Mina 2 barn som jag älskar så! ❤
