Header Image

Pernilla Eriksson

Hej! Jag heter Pernilla och är 28 år (snart 29). Sambo, förlovad och mamma till världens bästa son vid namn Leo, som kom till världen 20:e december 2017. Går nu i väntandes tider med en lillasyster i magen, som är beräknad att komma på min 29 årsdag nu i juni 2020. Hur sjukt?! Längtar så! Denna blogg kommer handla om mig och min familj. Upp och nedgångar. Förändringar och det vardagliga livet. En familjeresa som jag längtat något fruktansvärt efter. En resa som jag med största sannolikhet vet, inte alltid kommer vara en dans på rosor, men ändå underbar!

Mini storm – Så kom regnet!

Publicerad,

Godkväll!

Vilken dag det varit. Kvav luft och riktigt varmt! Klocka 08.00 idag bestämde vi oss för att gå ut. Leo var trött, så tänkte passa på att sola medan han skulle få sova i vagnen. Leo somnar gött och jag börjar pressa. Dock klarade jag inte att ligga länge, det var för varmt. Till och med skuggan var varm! Jag älskar sol och är inte den som går undan i första taget, men idag blev det för tufft. När Leo vaknade höll vi till inne, tills hans moster och Lovelia kom på besök. Vi bestämde oss för att åka och bada. Vi alla var klibbiga av värmen och såg framemot att få doppa sig i sjön. Vi hinner lagom komma till badet, packa upp våra grejor och göra barnen redo samt gå ner med benen i vattnet, så började det regna. Det duggade vilket inte var så farligt, men då kom åskan. Fort upp ur vattnet och fick börja plocka ihop igen. Vi kommer lagom till bilen och då blev det spöregn samt mer åska och blixtar. Så blev det med de badet! Hem till mig igen och bytte om för att åka till Ica och handla lite götte. Vi hinner bara handla klart så blev det världens oväder. Regnet spruta ner i backen och vattnet forsa i små floder efter vägarna då brunnarna inte hann med. Det blåste satan, blixtrade och dundrade så vi – som flera andra – blev fast inne vid entrén till Ica. Gick inte att gå ut, våra bebisar skulle ju få en chock om vi sprang ut med dom i babyskyddet, i det knasiga ovädret. Jag offrade mig dock och sprang ut med våra varor, medan moster tog hand om barnen. Jag blev dyngsur vill jag lova! ?  Efter en tid, gav ovädret med sig, så vi kunde åka hem för att fika. På vägen låg det träd och parasoll omkullblåsta, så det var ett riktigt oväder. Dock så välbehövligt! Luften blev skönare, gräset och blommorna har äntligen fått sig vatten. ?

Leo och Lovelia?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *