Mitt mående och varför vi berätta sent

Hej på er!

Måndag och tillbaka till jobbrutiner igen. Började dagen med att komma försent, då det var en olycka på väg till jobbet. Fick vända om och åka en annan väg, så blev ca 20 min försenad. Sånt man inte kan påverka, men fram kom jag.

Nu till rubriken – mående och varför vi berätta sent. Vi börjar med mitt mående. Jag har varit extremt trött, vilket inte är ovanligt den första tiden av graviditeten, men jag var extremt trött innan med, utan att ha tänkt vidare på de. Visade sig vid inskrivningen i v.5 att jag hade dåligt blodvärde och dåliga järndepåer. Så det förklarar säkerligen tröttheten innan och under de första 12 veckorna! Blev tillsagd att börja äta järntabletter direkt och det gjorde jag. Känner mig lite piggare, men har ändå inte riktigt samma ork som jag brukar ha. Dem första 12 veckorna hade jag mycket illamående men bara mot eftermiddagarna/kvällarna. Lite på morgonen om jag inte åt något direkt. Nu har illamåendet upphört i alla fall och det är skönt. Men mitt mående överlag har annars varit ganska nedstämd till och från i början. Fick graviditetsyptom som större bröst och lite finnar. Lite molvärk och så tröttheten. Men allt bara försvann under en tid och brösten krympte igen, vilket oroade mig för att bebisen inte skulle leva vid KUB-testet (men det gjorde den ju). KUB-testet i sig var för mig en ångestladdad och jobbig stund.. Ni som gjort KUB vet ju att man får ta blodprov ett par veckor före, som sedan ska sammanställas med ultraljudet, mammans ålder osv. Dessa prover kan man se själv innan, på 1177 om man loggar in. Jag var självklart nyfiken så jag gjorde just det. Loggade in och gjorde det man INTE ska göra. Jag googlade mina provsvar.. Jag kan säga att jag fick fram saker som gjorde mig ledsen och orolig. Fick fram att de kunde vara fel på bebisen på grund av ett par höga värden, som mina blodprover visat. Så det blev en LÅNG väntat till KUB. Men när dagen var kommen den 17/12 var jag både orolig men spänd. Jag var orolig för provsvaren jag sett på 1177. Jag var orolig för att bebisen inte levde i min mage. Jag var orolig att något var fel. I väntrummet innan UL, hade jag sådan ångest och sa det till Magnus att jag kommer snart bryta ihop. Han förstod ju att jag var nervös men visste nog inte att de var så illa. Vi blir inropade och jag tog ett djupt andetag och andas ut. Vi kommer in på rummet. Jag och Magnus håller hand och barnmorskan börjar leta med ultraljudet. Jag börjar gråta av nervositeten, ser bebisen och får panik för jag inte såg att den rörde sig. Blir ännu mer ledsen och säger lever den inte? Joo, fick jag till svar. Ser du inte hjärtat? Hon höll still och jag såg de lilla hjärtat picka på så fint. Jag log och lugnade mig lite. Släppte inte Magnus hand för ens en sekund. Behövde hans lugn. Barnmorskan mätte och tittade och jag blev ledsen igen. Jag såg inte någon näsa på bebisen. Så barnmorskan fick lunga mig igen och sa att det var för att jag såg bakhuvudet på bebisen. Hon zoomade ut och visade mig dens profil. Det var en liten näsa där. Barnmorskan så nu får vi försöka lugna din mamma lite bebisen. Hon mätte nacken och allt såg bra ut. En fin liten bebis som hade allt den skulle. Men ja var fortfarande ledsen, jag tänkte ju på mina provsvar. Magnus sa ja men du ser allt är bra, du behöver ju inte oroa dig. Han ville få mig lung och sa till barnmorskan, så det är låg sannolikhet att något är tok? Barnmorskan svara med att datorn räknar ut det i ett program och när det var klart fick vi svaren. Två lågrsik och så hamnade vi i högrisk på en. Jag blev ledsen igen och sa jag visste de. Det var på grund av blodproverna. Dock fick vi ändå ganska bra odds 1:500 något men vi ville ändå veta mer så vi gjorde NIPT. Det är ett blodprov man blir erbjuden om man hamnar i högrisk för att kunna se vad det är som eventuellt är fel. Är ett alternativ för att minska fostervattenprov och dess ökade risk för missfall. Analyseringstiden på ett NIPT skulle vara ungefär 14 dagar. Om man inte fått svar innan skulle man höra av sig. För oss tog det 3.5 vecka innan vi fick svar. (Pga röda dagar.. ) Svar tack vare att jag ringde och frågade, då vi inte fått något brev hemskickat. Mått så jäkla dåligt och varit orolig under tiden. Men provet visade normalt och att vi var i lågrisk på allt. Lättnaden och känsloruset. det svämma över. Jag ringde Magnus och sen familj. En sådan lättnad! Samma dag men lite senare, gick vi ut med nyheten om att vi vänta barn. En nyheter som jag hoppats jag kunde släppt redan samma dag som KUB, som med Leo. Men jag var för orolig. Idag skulle jag nog inte göra KUB igen, om jag inte gjort ett NIPT test före. För väntan var hemsk! Nu är jag dock glad, men känner mig snuvad på den första tiden på grund av massa oroande. ❤