Pernilla Eriksson

Hej på er!

Varit en hel del frånvarande, men jag har varit så trött om kvällar och bara tagit min lediga tid till att göra det jag planerat. Bloggandet har varit med på listan, men ögonen har inte orkat hålla sig vakna när jag väl lagt mig i sängen för att skriva. Tog nu tillfälle i akt att uppdatera med ett morgoninlägg. Måndag idag och gubben min har äntligen  fått semester. Nu kommer han vara hemma med oss i fyra veckor innan det är dags för jobb igen. Jag har 8 veckor kvar av min mammaledighet, så nu är det verkligen sista tiden hemma. Helt sjukt vad tiden sprungit iväg, trots detta tråkiga år med corona.

Vad har då hänt sen sist?

Ja inte så mycket. Jag går och väntar på att få ha min konsultation som sker i slutet av augusti, men före det ska jag iväg till vårdcentralen för att checka två leverfläckar. En kliar mycket och har blivit skorvig, den andra har varit öm bytt utseende lite och även den är lite skorvig. Så nojig över att få hudcancer, men förhoppningsvis så är det ingen fara med dom.

Wilma växer och likaså hennes hår. Det har verkligen blivit tjockare och längre, men det lockar sig, så är inte jättelångt ändå. Men man kan göra en liten tofs! ? Hon är en bestämd dam, som numera gärna vaknar vid 05/05.30. Sover sällan längre än till 06, tyvärr. Börjar ta ut sin rätt på en annan kan jag säga, så ska bli skönt att få sova vidare någon morgon och Magnus får gå upp. För övrigt har hon kommit på att kakor (Brago) är 100ggr godare än sina tidigare favoriter, majskrokarna.. så nu kan man inte ta sig en kaka synligt själv och ge henne en majskrok, för då blir det en arg tjej med skrik och tårar. Majskrokarna flyger. Tar bokstavligen kroken och kastar iväg den!?Annars är hon en glad och busig tjej som det är fullfart på krypandet med. Går fortfarande inte själv, men gärna när man håller henne i händerna. Nu kan man hålla henne i endast en hand och det börjar gå ganska bra. Börjar dock känna att hon troligen inte kommer gå själv innan det är dags för förskolan om de nu inte händer massa på 8 veckor.

Leo njuter av ledighet, sol och bad. Vill fortfarande gärna leka mycket med oss vuxna, även om vi sett att han kan leka väldigt bra själv. Han är fortfarande en mysig kille mot lillasyster, MEN syskonkärlekens upp och ner stunder tränger igenom mer och mer. Han kan blir arg/sur på Wilma och nyper till åt henne eller puttar henne. Vi säger givetvis till att det inte är okej och oftast säger han förlåt sen. Som person är Leo ett energiknippe och kärleksfull och man börjar se hur hans utseende har förändrats så mycket på dom här åren. Det där bebis/toddler utseende med lite rundhet och hull är borta och han ser ”stor” ut, fast ändå liten. Han är barnstor eller vad vi ska kalla det. Sjukt att han blir 4 år vår lilla stora kille! ?