Pernilla Eriksson

Hej på er!

20 mars idag och exakt 3 månader sedan vi fick vara med om de bästa som någonsin kan hända – bli mamma och pappa. Jag verkligen älskar att vara mamma. Visst ibland är det tufft med mycket skrik, jobbiga nätter och hemskheter som när man inte vet vad som är fel, med sitt lilla hjärta.. Men allt det där är en piss i havet, jämfört vilken djup kärlek man känner varje gång man vaknar upp och ser sin lilla människa. Lyckan man känner, när man får det där lilla leendet eller en språkglad liten kille. Den stora lyckan och värmen, när man ser far och son prata och mysa. Eller framstegen Sally gör med Leo, när hon ligger nära och vill vara med. Att hon ibland kan ge honom en puss. Min familj, gud så jag älskar er❣

Idag har vår lilla son blivit vägd, mätt och fått sina första vaccinsprutor. Han väger idag 6340g och är 64cm lång. Han fick ligga kvar på samma längd som sist och följer sin viktkurva bra. Så skönt! Nu till det jobbiga.. Vaccinet! Usch, så jag gått och tänkt på denna dag. Varit nervös och tyckt så synd om Leo. Det var 2 stycken sköterskor som stack honom samtidigt, en spruta i vardera lår, för att slippa smärtan ”två gånger”. Leo gallskrek! Det gjorde så ont i hjärtat och det rullade ner någon tår från min kind. Lyckades trösta honom snabbt med min famn och napp. Plus att sköterskan använde en skallra som han börja lyssna på. Allt var sedan lungt och vi gjorde en tur till kusinerna i Kopparberg. Men på eftermiddagen började det skrikas och höll sedan i sig tills han somnade. Tycker så synd om honom, då han verkar vara öm, men också fått världens magknip efter rotavaccinet. Det har bubblat för fulla muggar i magen och han har kurat ihop sig och skrikit. Stackars liten. ❤