Hej på er!
Ännu en dag har gått och kvällen är här. Ännu en dag äldre liten Wilma. 12 hela dagar sedan du kom?! Visste att tiden skulle springa iväg. Men jag njuter. Du växer. Leo växer. Vår familj har växt. Vet inte hur många gånger jag kan tjata om den lyckan jag känner. Alltså den är obeskrivlig. Jag önskar jag kunde pausa vardagen lite bara för att få njuta lite extra av dom där små ögonblicken med mina barn som aldrig kommer komma igen. All utveckling. All mys. Alla roliga kommentarer från stora hjärtat och varje ny liten händelse med vår minsta. Jag önskar verkligen ALLA fick känna samma lycka som jag känner just nu. Tänker ibland tillbaka på när jag inget annat önskade än att få bli mamma. Hur många tårar som rann och den stora saknaden jag hade efter barn. Kämpande och kontroller som vi gjorde för att se om något var tokigt. Men så en semester blev Leo tillslut till. En ägglossning hade skett! Sen denna gång så gick det så fort att vi inte ens han blinka och Wilma blev till. (Dock planerat.) Trodde vi skulle behöva kämpa lika som med Leo men trodde fel. Tacksam. Så tacksam. Med det sagt och skrivet vill jag tillägga att jag tänker på alla dom som vill, försöker eller inte kan få barn. Jag förstår er längtan och besvikelse. Jag önskar och håller tummar för er att ni en dag får medvind och tur för ingen förtjänar ofrivillig barnlöshet.
Jag älskar mina barn och jag är så tacksam för att jag hade turen att få bli förälder. Njut varje dag.❤❤
Senaste kommentarer