Hej på er!
Idag tänker jag börja inlägget med en bild, på ett känslosamt julkort jag fick på posten idag. Ni kanske tänker ”Wow, ett helt vanligt julkort”, men kolla in det noga, så ska jag berätta varför det ligger så många känslor bakom just det kortet.
Jag har inte skrivit om det tidigare, men jag har alltid varit barnkär och önskat mig egna barn och familj. Har syskon och nära vänner med barn, medan jag själv har varit den som vart ”ensam” (om man kan säga så). Längtan efter egna barn har varit så stor och det har kännts som en stor pusselbit saknats i mitt liv, trots att jag har haft min fina sambo och hund.. Hur som, så förra julen hade vi försökt skaffa barn i cirka 7 månader utan något pluss. Visst det är egentligen inte lång tid, då dom flesta blir gravida inom en 1 års period från att man börjar försöka. Men grejen var att jag haft cellförändringar en längre tid (inte just nu som jag vet, då sista testet visa normalt, men att jag fortfarande är bärare av HPV-virus, ett virus som orsakar cellförändringar och kan orsaka livmoderhalscancer) som oroade mig att jag skulle bli utan barn. Under dom månader vi försökte skaffa barn hade jag ingen mens och var alltså utan ägglossning. Ingen ägglossning = ingen chans att bli gravid heller. Jag fick hormontabletter som skulle starta mensen i hopp om att kroppen skulle komma igång igen på eget vis. Blev ordinerad att ta ägglossningstest, för att se om det hoppade igång. Mensen kom igång vid tablettätandet, men ingen ägglossning.. Sådär fortsatte det ett halvår tills jag slutade med tabletterna för att göra ett uppehåll. Kroppen skulle fatta och få tillbaka sin ”egna mens” utan tabletter och ägglossning skulle troligen starta. Men ingen mens, ingen ägglosssning, och jag blev då deprimerad. Många tankar snurrade. Varför just jag, tänkte jag? Jag som så gärna ville ha barn, skulle jag bli utan..? Dagarna gick och julen kom. Fick det glädjande beskedet att jag skulle få bli faster och moster igen. Jag var såklart lycklig för det, men så ledsen över att jag inte kunde få vara den personen som äntligen fick meddela föräldrarna om att vi skulle ha barn. Efter julafton messade jag mamma och berätta att jag va så glad över min bror och systers skull men att jag så innerligt önskade att det vart jag som fått lämna ett sådant glädjande besked. Jag berättade att jag var ledsen och sa att jag hoppades på att tomten kanske kunde höra min önskan till nästa år.. Mamma visste hur ledsen jag varit och hur mycket jag längtade, så måste ha varit tungt att höra. Men så i slutet på mars/början på april i år hände något. Vi blev gravida (en annan dags historia, om ni är nyfikna) och väntar barn när som helst! Så om ni tittat noga på julkortet, ser ni att det sitter en tomte som ser upp mot stjärnorna där ett stjärnfall just sker. Önskar man något då, sägs det slå in. Min önskan förra julen var ju att tomten skulle höra min önskan om att få bli gravid (som ja skrev till mamma på sms). Önskan slog in! Denna önskan tänkte mamma på när hon såg julkortet och skickade till mig. Tårarna bara rann på mig och jag kan lova att det är ett kort som kommer sparas❤
Senaste kommentarer