14 dagar har gått sedan vår skatt kom till världen, och det har nu blivit dags att berätta om det häftigaste, men också det ondaste jag varit med om. Här kommer min förlossningsberättelse! Innan jag fortsätter skriva mer, så vill jag förvarna känsliga att den kommer innehålla äckliga stunder och olika sorters mindre fräschheter, så ni läser vidare på egen risk. Berättelsen kommer bli uppdelad i avsnitt, men hur många det vet jag inte än, allt beror på lilleman och hur mycket tid det finns till att skriva.
Förlossningsberättelse – Del 1
Det var tisdag den 19 december 2017, 2 dagar före beräknad förlossning. Vi hade en morgontid hos barnmorskan för en vanlig kontroll av vikt, mäta mage samt kolla blodtryck. Allt såg som vanligt bra ut, förutom att jag hade något förhöjt blodtryck. Vi satt och prata och jag berättade att jag haft lite huvudvärk och sett lite flimmer för ögonen. Barnmorskan uppmanade till ett nytt besök om 2 dagar, alltså på vår beräknade förlossningsdag den 21: december, efter att ha rådfrågat med dom i Örebro. (Hon var tvungen och rådfråga med specialistmödravården, då jag var så pass långt gången och hade haft små symptom på havandeskapsförgiftning.) Vi fortsatte prata lite efter alla kontroller och hon frågade om jag märkt/haft några förvärkar. Mitt svar blev nej, eller ja en dag tror jag att jag hade det sa jag. Berättade att jag haft väldigt ont i ryggen en dag och då i samband med sammandragningar, fast att sammandragningarna inte gjorde ont utan bara var obehagliga. Inget annat. Frågade henne om hon kunde göra en koll – alltså kika om jag öppnat mig något – men till svar fick jag ett nej. I Linde gör dom inga kollar, då det finns risk att vattnet går eller att man börjar blöda. Surt tyckte jag eftersom jag var nyfiken, men det var bara att acceptera! Magnus och jag åkte hem, med en ny tid om 2 dagar för en ny kontroll av blodtrycket. Jag hoppade av vid Tina en sväng. Vi umgicks, kikade Bachelore och jag hade under tiden vanliga sammandragningar. Inga som gjorde ont, utan bara obehagliga. Tina skjutsade sedan hem mig efter ett par timmar. Väl hemma gick jag ner till Emma för en promenad på runt 3km och avslutade med en fika. Efter det var jag trött, så gick hem och vi gjorde käk. Efter maten fick jag för mig att jag skulle till Ica och handla. Sätter mig i bilen och åker ner och handlar. På vägen till kassan är det extrapris på ananas och jag tänkte ”ja, men va tusan ikväll ska jag äta ananas. Det ska ju innehålla något ämne som ska kunna sätta igång en förlossning.” (Dock minimalt, så man skulle behöva äta MASSOR av ananas om det nu stämmer..?) Jag köpte mig i alla fall en och skoja till det med ett sms till syrran och la ut en bild på magen och ananasen på Instagram. Kom hem la mig i soffan. Åt nästan hela ananasen, blev skittrött och la mig runt 22 har jag för mig. Sa godnatt till Magnus som stannade uppe en stund till. Jag försvann snabbt därefter, men vaknade till när han kom och la sig bredvid mig någon timma senare. Fick då göra ett första toabesök för att jag kände mig bajsnödig och hade sammandragningar igen – men inga som gjorde ont. Var fortfarande trött och seg som en zombie. Kröp ned igen och somnade om. 00.00 vakna jag upp igen kände mig lite skum i magen – toabesök – hade sammandragningar. Gjorde ytterligare ett försök till att sova och kröp ned igen. Klockan 00.30 började sammandragningarna göra ont, sa till Magnus att jag troligen hade förvärkar. Sa att jag skulle gå upp och lägga mig på soffan så han skulle kunna fortsätta sova. Sally gjorde mig sällskap. Värkarna kom och gick. Gjorde ondare och ondare. Jag började fundera på att klocka dom så jag körde igång. Värkarna var först på cirka 30 sekunder och kom oregelbundet, men ökade snabbt till att bli längre och intensivare. Det gjorde ondare och dom blev längre. Blev 45 sekunders värkar som kom var 10: minut. Jag låg och fick andas igenom varje värk. När klockan var 04.15 ringde jag till min mamma och berättade att jag haft värkar regelbundet och att dom blev starkare och starkare. Föreberedde henne på att dom kanske skulle bli tvugna att hämta Sally. Runt klockan 05.00 gick jag in till Magnus och sa att jag haft värkar hela natten och att det bara blev värre. Lät honom fortsätta sova/vila och tappade upp ett bad 06.30. Värkarna varade då i 1 minut och kom med 5 minuters mellanrum. 07.00 ringer mamma och frågade hur det gick, efter att jag smsat henne. Hon frågar om jag ringt BB och jag svarar nej, samtidigt som jag flåsar igenom en värk. Hon tyckte jag skulle ringa in och jag hade väl tänkt det med, men tänkte mest ”jag är förstförderska, kommer få ett nej, du kan nog vila ett tag till”. Så jag sa att jag skulle ta mig ett bad och försöka slappna av mer. En halvtimma in i badet ger jag upp. Det gör ont och jag bestämmer mig för att duscha och sedan väcka Magnus. Strax före 08.00 är jag klar och väcker honom. Berättar att de är dags att gå upp att äta frukost, för vi måste ringa och åka in. Han kommer upp, börjar äta tillsammans med mig. Han är lugn tills han ser hur ofta värkarna kommer, hur jag får stanna och andas igenom varje värk, böjd mot en bänk eller köksbordet. Det slog stopp i magen för han. Han kunde inte äta mer, jag kunde inte äta mer. Jag tog äntligen telefonen och ringde in till förlossningen. Magnus började plocka fram våra väskor och babyskyddet som jag ställt i ordnig i barnrummet. Förlossningen svara, frågade hur länge jag haft värkar, hur täta de var och hur länge dom höll i sig. Berättade att jag hållt på sedan 00.30 och att värkarna eskalerat och vid samtalet var värkar på dryga minuten och att dom kom mellan var 5:e minut. Fick till svar att vi var välkomna in, men att vi kunde äta lite frukost i lugn och ro först om vi ville. Jag utbrast att vi båda försökt men att det var tvärstopp. Hon skrattade lite och sa att hon förstod och sa åter igen att vi var välkomna in. Strax därefter kommer min låtsas pappa och hämtar Sally. Han skojar och säger ”va du åmar dig Pernilla” när jag stod och andades igenom värkar. Jag skratta till och sa håll käften! ? Han skrattade. Strax dätefter var vi klara för att åka. Vi satt oss i bilen och jag frågade Magnus om allt var med, väska, babyskydd och godis. Japp, allt är med får jag bekräftat. Vi åker ner till Statoil, så han får köpa sitt snus och festis åt törstiga mig. Värkarna fortsätter och jag håller i handtaget i bilen och försöker andas igenom allt. Magnus är snabbt klar med köpen och äntligen är vi på väg till förlossningen!
Fortsättning följer i del 2. Skrivs när jag har tiden till det ?
Senaste kommentarer