Klockan var strax före 04.00 och vi hade kommit in på rum nr. 7 på förlossningen. Värkarna är lika intensiva men går ändå att andas igenom trots smärtan och känslan av att vara konstant bajsnödig. (Ja, här är det mycket ”skitsnack” men det ju sanningen..) Min långklänning åkte av och jag fick CTG påkopplat på magen. Dock hade dom problem med att få den att fästa och registrera som den skulle då magen var så spetsig. Dosorna ville åka ner, så barnmorskan fick hålla i dosan för hjärtljuden och Magnus masserade ryggen på mig då det gjorde riktigt ont i ryggslutet. Dosan som registrerar värkar fick vi helt enkelt ge upp dom såg på mig när det var dags och det var inget snack om saken att det var regelbundna värkar. Fick sedan lägga mig på sängen för att bli undersökt. Barnmorskan känner och säger ”utplånad tapp med liten kant kvar, öppen 10cm. Väldigt buktande hinnblåsa ” det är bara att duka upp. Magnus och jag tittar på varandra och han säger det gick fort och skratta lite. Jag bara: ja lite kant hade jag med Leo med på slutet och buktande blåsa som dom fick ta hål på med vårt förra barn. Sen blev ja tyst och tänkte på vad hon nyss sagt.. Utbister sedan ”va, vänta sa du 10cm?!” ”Då är ju bebisen snart här?!” Jaa. Då titta ja på Magnus och skratta och sa ja detta gick fort. När undersökningen var klar ville jag få gå och kissa. Vattnet hade ju fortfarande inte gått och bebis hade en liten bit kvar till det riktiga skulle ske. Får ett gåbord och tar mig till toaletten. Kissar och andas igenom värkarna. Ropar från toan att vi hade ett förlossningsbrev. Dom går igenom det lite snabbt när jag kom ut från toan. ”Ja det mesta är ju redan avklarat.. Lavemang är det försent för, bada och tens som smärtstillare är också försent. Men att få känna huvudet ska vi ordna, du kan få se med om du vil. (Nej det vill jag inte sa jag då, men gärna känna.) Lustgas kan du få och vi kan tabort den på slutet som du önskar. Pappan ska få klippa navelsträngen.” Bad sedan om lustgas och fick 50/50 när jag stog vid mitt gåbord och ”arbetade”. Magnus fick massera och barnmorskan skötte CTG. Det kändes bra. Frågade Magnus om han skulle ha sig ett sug men han avstog från lustgasen. Haha! När klockan blev halv 5 valde jag att lägga mig på sängen igen. Det tröck på så mycket och ville vila rygg och ben. Vattnet hade fortfarande inte gått, så blir tillfrågad om dom ska göra det. Ja gör det svara jag så vi blir klara. Sagt och gjort en stund efter rinner vattnet mellan mina ben. Jag som är orolig av mig frågar är vattnet klart? Till svar får jag, nja hon har bajsat lite i det så ni kommer få vara kvar ett dygn för observation. Blev lite orolig men försökte blocka känslan och fokusera på de sista. Trycket och värkarna ändrar karaktär. Det är dags att få ut henne. Jag känner hur jag råkar bajsa lite och ber om ursäkt. ”Det här är vi vana med svara barnnorskan” bry dig inte om det. Släppte det och fortsatte jobba vidare. Magnus berömmer mig och denna gång tittade jag till och med på honom ett par ggr. Jag krystar och känner att bebis är på g. Tar i en gång till när värken kommer och känner hur jag bokstavligt talat sprutar ur röven. Höll på att dö. På gränsen till att börja gråta ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Men får åter igen till svar att dom inte bryr sig. (Ellerhur va. Usch!??) men men, nu var det nära. Krystar någon gång till och börjar känna hur det bränner i fiffi. Barnmorskan säger att nu ser dom huvudet och att jag kan känna, de tar min hand och jag känner hennes hala huvud en bit ut i fiffi. Sjuk känsla. Läskig men ändå häftigt triggade. Krystar en gång till och får sedan vänta. The ring of fire är här och jag ylar ajajaj. Undersköterskan som är med barnmorskan påminner mig om lustgasen så jag kasta ifrån mig den. Nu var det bara att fokusera på de sista, vara med i huvudet och andas. Andas för att pausa lite innan de sista skulle ske. Barnmorskan tar min hand igen och jag får känna hela hennes huvud. Snart är hon ute. Jag bestämmer mig för att titta. Böjer mig ner, dum som jag är och glömmer att det är en mage i vägen som gömmer bebisen. Får spegeln och ser henne stå där kronan på huvudet nere på mig. Det var läskigt! Tittade snabbt och tittade bort. Kom ett par värkar till och jag klämde på. 05.12 föddes hon. Vår fina lilla stora, Wilma Lo Karlsson. En tjej på 3905g och 51cm lång. En tjej med mer hår än storebror men som var helt perfekt. Tacksam för att Magnus påminde om att vårt tidigare barn hade kort navelsträng för höll på att bli string i pullan denna gång med. Den var nämligen kort nu också men någon centimeter längre. Magnus klippte strängen och nu var hon fri från magen. ?
Magnus fick Wilma en kort stund efter. Ville låta honom ha ett första ögonblick han med och jag skulle ju ändå bli undersökt för att se eventuella bristningar/skador. Känner mig lugn ändå trots tidigare rädsla. Nu gick ju förlossningen väldigt fort, 2h 12 min efter värkstart så var hon ute. 1h 12 min på förlossningen. Sjukt. Barnmorskan undersökte mig och jag väntade på domen. Allt ser bra ut ingen skada, ingen bristning. Jag bara ”men va, rumpan då”?! Nej inget, Grattis! Jag blev överlycklig. Inget som behövdes sy. Inget. Hur sjukt och ens möjligt? En snabb förlossning, med nästan en 4kg bebis, men ingen skada. En 10/10 förlossning. Det roliga är att de tyckte jag med Leos, men jag måste ändra mig. Denna är 10/10. Kunde inte begära en bättre, snabbare förlossning. Skulle vilja spola tillbaka och göra om den. Så häftigt! Men ja det var min sista och den sluta på topp. Jag hoppas fler får uppleva detta❤
Senaste kommentarer