Bilen rullade mot förlossningen, klockan var 08.45. Vädret är hyfsat och trafiken på vägen var relativt lugn. Vi båda tyckte det var skönt att vi slapp morgonens rusningstrafik. Under resans gång kommer värkarna lite då och då. Slutade klocka värkarna, efter att vi ringt in till förlossningen. Med ett stadigt grepp om handtaget i bilen och fokus på andning, sa jag till Magnus att inte bry sig om mig. Vi båda hade ju varsinna saker att fokusera på – jag på värkar, han på sin körning. Vi kom fram till parkeringen utanför USÖ (som förövrigt är kaos nu, när de bygger om) strax efter 09.30. Magnus gick och fixade en biljett som skulle räcka till 1 vecka. Han var snabbt tillbaka och jag hoppade ur bilen. Fick såklart en värk att arbeta med och sedan bad jag Magnus ta ur BB-väskan, för att låta resterande stå kvar ifall vi skulle bli hemskickade igen. Han plockar ur vår väska – Den med kläderna till mig och han – och jag sa ”Nej inte den, den andra.. Bebisens väska” Magnus kollar på mig och säger ”vilken väska?” Jag: ”Ja, men BB-väskan, skötväskan, den med rosa och blå boll på..” Han: ”Den är inte med.” Jag: ”Skämtar Du?! Han: ”Nej, den är inte med. Vart stod den?” Jag: ”Den hängde ju på vagnen, jag frågade ju dig om allt var med och du sa ja..” Han: ”Vi får väl gå in, så får jag åka och hämta den.” Jag: ”Det är som det är, kan du inte ringa din mamma och be henne komma in med den i värsta fall?” Han: ”Jag kan höra.” Han ringde sin mamma, snäll som hon är så skulle hon komma in efter jobbet med väskan, om det var så att vi fick bli kvar på förlossningen. Vi släppte väskan och gick mot ingången, fick stanna till ett par gånger innan vi kom in till hissarna. Väl inne och framme ringer Magnus på klockan. En barnmorska kom och släppte in oss och frågade om det var jag som var Pernilla. Jajamän! Gick 1 meter in och fick en värk. Hängde mig i en stålbur som stod alldeles bredvid. Barnmorskan sa åt mig att andas! Det gjorde jag. Tänkte även ”Det har jag ju gjort dom senaste 9 timmarna..” När värken släppte blev vi tilldelade rum nummer 5 och klockan var då 09.48. Två nya barnmorskor presenterar sig och berättade att dom skulle koppla på CTG och undersöka mig. Fick en sjukhusrock att byta till, så jag klädde av mig. Mitt i allt, när trosorna sitter i knävecken fick jag en ny värk. Ställde mig böjd mot ett bord – med hela röven och fiffi framme, eftersom trosorna satt där dom satt – och andades. Lite komiskt! Berättade att de tröck och gjorde ont. Värken avtog och jag fick av mig mina trosor och på med dom fina sjukhusnättrosorna. Därefter bad de mig att lägga mig i sängen, för att kunna sätta på CTG:n samt undersöka mig. Varje gång jag försökte lägga mig, kom det en ny värk.. Tillslut så la jag mig endå och barnmorskorna fick vara snabba med sitt, innan nästa värk kom. Multitasking- Ena barnmorskans hand, in i Fiffi för att kolla hur öppen jag var och den andra kopplade på CTG:n runt mig. CTG:n visade en bebis som mådde bra samt regelbundna värkar. Undersökningen av Fiffi resulterade i att jag var öppen 5-6cm och fick alltså bli kvar. Det skulle bli bebis! Men just när hon sa det, bröt jag ihop och blev ledsen. Jag utbrast: ”Men vi har ju ingen BB-väska med oss, vi glömde den hemma och mitt förlossningsbrev ligger där i!” ”Nu går det för fort!” Barnmorskorna lugnade mig snabbt och sa att det inte var hela världen, för det fanns kläder att låna. Magnus var också lite snopen, men han ringde till sin mamma och berättade. Hon skulle komma med väskan och skulle de ske mitt i allt, så skulle någon barnmorska bara ta emot den och senare ge den till oss. När chocken lagt sig pussade jag Magnus och sa ”Idag blir vi föräldrar”. ?Tittade sedan på barnmorskorna och sa ”Eller det borde bli bebis idag va?” Fick ett Ja till svar och jag kände hur spännande det blev. En stund senare frågar dom mig om smärtlindring. Berättade att jag INTE ville ha ryggmärgsbedövning, men att jag var öppen för lustgas, bad, TENS och akupunktur. Det var då jag blev introducerad till lustgasen och började andas den.
Fortsättning följer i del 3 ??
Senaste kommentarer