Pernilla Eriksson

Hej på er!

För 3 veckor sen, låg man på BB med en nykläckt Wilma. Det är verkligen helt SJUKT vad tiden går fort. Får ångest att den riktiga bebis tiden är förbi. Om cirka en vecka börjar den första utvecklingen, dock har ja redan sett en del nu. Hon fäster blicken på saker och följer den om man håller det framför henne och för mot sidor. Hennes blick har ändrat sig och man ser att ögonen är mer med. Hon är redan väldigt stark i nacke, dock varit sedan födseln, men ja blir bara starkare och starkare. Håller uppe huvudet själv ganska långa stunder om hon ligger på mage. Lilla mini, jag vill pausa. Otroligt att se utveckling men det gör ont i hjärtat, när man tänker hur fort allt gick med Leo. Vips så var han 1år och nu poff 2.5år. Tiden rusar! Med handen på hjärtat kan jag säga att någonstans inom mig så vill jag inte att detta ska va det sista barnet. (Jag är supernöjd och det räcker såhär, men känslan..) Kommer nog alltid ha en längtan till att få vara gravid igen, föda barn och ha en liten bebis. Det är verkligen något speciellt. Speciellt och underbart med barn överlag, men en färsk liten ammande goding är ju så mysigt. Nåja, nog surrat om det.

Nu en fråga till er med bebisar.. Samsover ni i er säng? I så fall hur länge gör ni det och till hur gamla? Jag samsover med Wilma än. Hon sover i ett nest eller med en vagnorm runt om sig i vår säng, bredvid mig. Vi delar oftast täcke och vi sover även bredvid varandra utan nest ibland, när vi somnar efter amning eller lägger oss för gos innan natten. Vill veta hur ni gör! Är rädd att skämma bort henne. Med Leo hade vi honom i sängen första månaden och sedan sov han i sitt nest i spjälsängen bredvid vår säng. Skulle vilja samsova lite längre med Wilma eftersom det är den sista, men är samtidigt rädd för att hon ska bli för van att alltid ha någon nära, så att hon inte kommer kunna/vilja sova själv i sin säng.?❤