Hej på er!
Idag blev vårat hjärtegull hela 10 månader! Kan knappt fatta det. Undrar var vår lilla bebis tog vägen.. ? Tiden och dagarna rusar förbi och 1 årsdagen närmar sig med stormsteg. Snart dags att börja planera inför den, herregud. Ska bli kul, men jobbigt att inse att han börjar bli stor och att det snart är dags att gå tillbaka till jobbet. Skrämmande att man kommer missa så mycket tid med honom då, även om det ska bli kul med lite andra rutiner.
Nu till något annat.. Något jag har haft sådan ångest över och varit ledsen över. I tisdags kunde jag inte ha varit en sämre mamma. Vi var på babysim, som vanligt var allt roligt och gick bra, tills Leo blev arg och slängde sig bakåt när han satt på bassängkanten. Just då höll jag inte i honom och han ramlade rätt bak och slog i huvudet i den där plastgrejen man ser vattnet i. (Ni vet hårt golv, och sen plastgrej man ser vattnet i, typ sil?) Jag kände paniken och hur rädd jag blev inombords. Tog upp honom, tittade hur det gick med huvudet och försökte trösta honom. Tusen tankar flög i huvudet. Kände hur tårarna och ångesten kom inom mig. Tänkte bara fy fan vilken dålig mamma jag är. Stackars liten. Tittade flera gånger på hans huvud, men det gick bra. Men ändå så hemskt. Han fick en liten bula och blev lite röd, det var det. Han var sig själv senare och visade inte några tecken på att må dåligt. Dock grät jag när jag körde hem. Jag blev även ledsen igen, när jag kom hem och berätta för Magnus om vad som hänt. Ångesten höll kvar sig ett par dagar och jag kan bli ledsen än när jag tänker eller berättat om det. Jag lärde mig en läxa, släpp aldrig. ❤
Senaste kommentarer