Hej på er!
Nu har vi varit hemma i 3 dygn med våran fina lilla Wilma. Verkligen njutit av att få komma hem och få umgås och kramats med storebror. Leo har varit så stolt och så glad över att lillasyster äntligen kommit. Han frågar varje morgon vart bebis är och om hon kan få sitta i hans knä. Är det inte de så ska vi alla mysa tillsammans i sängen. Älskade unge så go. ?
Nåja, nu tänkte jag väl försöka komma igång med bloggen igen efter några dagars bebisbubbla. Tänkte berätta lite om min födelsedag – Wilmas beräknade dag, men hon valde att komma dagen efter. Men för att kunna skriva förlossningsberättelsen måste vi ha denna dag med, då den troligen hade en betydande roll att de blev som det blev.
Klockan 09:00 den 26:e juni hade jag en inbokad tid för kontroll av CTG, fostervatten och prat om en eventuell igångsättning. Allt detta för bebisen i magen inte rört sig speciellt mycket och inget om nätter, vilket ni säkert tidigare läst i min blogg. Min BM hade skickat ett önskemål om igångsättning snabbt efter BF om det inte skulle starta av sig själv, då jag vart så orolig att något inte är som det ska. Vi hade förberett så att mamma kom hit på morgonen och passa Leo samt eventuellt ta med honom hem ifall vi skulle bli igångsatta. Magnus och jag åkte in och han fick sysselsätta sig med annat medan ja gjorde mina kontroller. Allt visade bra och jag kände på mig att det inte skulle bli någon igångsättning. Jag hade rätt! Blev lite ledsen eftersom jag oroat mig så länge, men allt var ju bra och det fanns inte plats, fler andra var i behov av dom. Läkaren erbjöd sig göra en hinnsvepning på mig samt känna hur öppen och så jag var innan vi åkte, detta är nämligen något som kan trigga igång en förlossning. Sagt och gjort hon kände och gjorde svepningen. 3 cm öppen och endast 1 cm kvar av tappen innan den va helt utplånad. Det var alltså redan på gång men ändå inte än. Värkar saknades. Blev stt blöda en del efter och kom två stora klumpar blod så fick sitta ner en stund och se om de avtog. (Man blir oftast att blöda lite efter, men ska helst inte blöda klumpar då de indikerar en större blödning) Under tiden jag stannade hade läkaren varit vid förlossningen en sväng och hört om jag kunde få plats men de gick inte. Så innan vi åkte sa läkaren åt mig att hon trodde de skulle starta av sig själv under helgen, men att jag fick en ny tid på måndagen för en ny kontroll av bebis. Blev beordrad att vi skulle åka in till förlossningen direkt om jag skulle få värkar eftersom vi har 1h resa, jag var så pass öppen och för att det brukar gå snabbare andra gången.
Vi åkte hem, hade någon vanlig sammandragning men inte mer än så. Vi prata lite och jag berätta för Magnus vad läkaren sagt. Han verkade lite nervös men inget som vi prata om. Hemma äter vi tårta med mamma och Leo. Bestämmer att han ska få sova hos mamma i vilket fall som helst, så vi kunde ta de lite lungt. Och ifall det skulle starta. Vinkar hejdå och dom åker. Jag blev ledsen och känslig. Inte för jag oroar mig för att Leo har det dåligt utan mer för att jag fick ångest att lämna honom. Kanske skulle va sista gången jag hade honom själv? Många tankar. Mot kvällen tog jag mig till svärmor för en promenad. Bestämde mig för att försöka trigga igång värkar! Vi var ute och gick i 50 minuter men inget större resultat. Någon sammandragning men inte värre än dom jag haft annars. Tog mig en dusch hemma vid henne efter och sen åkte jag för att handla och tanka bilen.
Kommer hem igen och Magnus och jag äter tillsammans. Han frågar mig flera gånger under kvällen om jag kännt nå mer eller om jag har ont men han får samma svar varje gång. Nej inget mer och att jag tror att de inte blir något nu heller. Ca 22.00 stänger jag ögonen för att sova.
Vad som händer sen får ni fortsätta läsa en annan dag i min förlossningsberättelse❣
Senaste kommentarer