Hej på er!
Här ligger jag i sängen och funderar och tänker på bebis att de kan bli när som. Jag kan gå över men hon kan komma nu om det är så. Börjar känna mig rädd och nervös inför förlossningen. Men jag är också taggad. Jag längtar ju, så det är väl någon skräckblandad förtjusning. Vet inte varför men jag är mer rädd för smärtan denna gång en sist. Får för mig att de kommer vara ännu värre denna gång och göra ännu ondare..? Är det så? Gud man blir ju nervös av att tänka för mycket. Om skallen bara kunde vara lugn..?
Senaste kommentarer