Pernilla Eriksson

Hej på er!

Idag har jag plockat in lite leksaker och gjort en myshörna i Leos rum, trots att listerna är kvar att sätta dit. Magnus och jag har även flyttat in hans spjälsäng, så nu ligger jag här med en klump i bröstet och skriver blogg, samtidigt som jag sneglar på honom i babymonitorn. Känns så tomt. Det blev så tomt på min sida i sovrummet. Ser nästan ut som om jag har ytterligare ett rum bredvid mig, så stort och tomt blev det, utan hans säng. Stort steg idag, att flytta in på sitt rum. Tidigare idag har han sovit middag där och nu blir det första natten för honom. Första natten för mamman utan att kunna slänga in en hand mellan späljorna på hans säng. Min bebis som legat i magen i 9 månader och varit bredvid på min sida varje natt i 1 år 1 månad och 1 dag. Älskade hjärta. ?

Detta är fan seprationsångest steg 1. Första steget att bryta vanor att vara med lillfisen 24/7. Steg 2 blir när förskolan börjar och det är dags för jobb. Jag är redo mentalt att börja jobba, tänka, få träffa människor och prata vuxen grejer. Men i mitt hjärta, så är jag inte redo. Jag är rädd att förlora mycket tid med honom och jag saknar honom när jag bara tänker tanken på långa veckor och få timmar tillsammans. ??